Tänker tillbaka..

...på en massa gamla saker och minnen.

Ligger mest och tänker på grundskolan och mitt ex.
Hur mycket man kan sakna det, närheten från en person som haft en sån stor del av ens liv.
Att bara ligga och hålla om varandra på kvällarna, bara ha någon att älska och dela allt med.
Jag vill ha det så igen, kanske inte med just honom men jag vill känna den känslan igen som jag gjorde med han.
Den är obeskrivlig. Han var min första stora kärlek. Vi var inte tillsammans så länge men den korta perioden vi hade tillsammans kommer jag aldrig någonsin glömma.

Kärlek är så jävla svårt, iallafall för mig. Jag är hemskt krävande av mig. Behöver kärlek och tilltro hela tiden.
Bekräftelse är något jag ockå behöver för att känna mig omtyckt och älskad. Annars tror jag inte på det.
Jag har också svårt att lita på andra människor, tror aldrig gott om någon förrens de visat motsatsen.
Men jag komme aldrig kunna lite fullt ut på någon, nånsin!!!
Har blivit sårad om och om igen, försökt om och om igen. Men det har aldrig slutat bra. Det har alltid runnit ut i sanden.

Jag släpper inte in en ny kille i mitt hjärta bara sådär, det det tid. Lång tid! Ibland så lång tid att de tröttnat och gått vidare. Men det är inte mitt fel. Jag vågar bara inte. Vill inte bli sårad, vågar inte bli sårad. Vill inte hamna på ruta ett igen och kämpa mig upp för alla trappor. Det är så jävla jobbigt och svårt att börja om på nytt.
Har man inte kraften och modet att öppna sig på ruta fem hur ska jag då palla kämpa mig upp från ruta ett?

Jag är också så himla destruktiv, oftast negativ och tror jämt det värsta. Man vet aldrig om jag är glad eller ledsen för det kommer och går i svackor hela tiden. Kan bryta ihop när som helst, gråta utan anledning i en timme och sen är det bra igen. Eller inte bra, det kommer aldrig bli bra. Inte sålänge mina sår fortfarande är öppna.

Jag känner mig annorlunda på något sätt, inte speciell direkt. Bara annorlunda. Inte som alla andra.
Jag tror inte att jag är någon, jag vet att jag är mig själv. Jag ser mig själv som en stark men samtidigt svag person. Jag ser mig själv som ett maskrosbarn. Jag vet att de finns de som har det värre men jag har aldrig haft en tid som jag kan berätta om då jag mådde BRA! Visst har vi alla haft perioder i livet som varit jobbiga, men mina perioder har varit i princip hela mitt liv. Från 8 års ålder och uppåt. Det har alltid varit en kamp att ta sig igenom dagarna för mig.
Jag försöker stå på egna ben och orka, men ibland viker dom sig och jag faller ihop och blir hjälplös.
Då kan ingen göra något, ingen! Det går inte, jag vill inte, det funkar inte. Jag behöver vara hjälplös då.

Vill man vara i min närhet och vara en del av mitt liv måste man ha ett sjuhelvetes tålamod. Jag är inte en lätt person att leva med. Dem korten lägger jag på bordet direkt.
Vissa människor lämnar mig snabbt när de inser hur jobbig jag är att vara med. Jag hade lämnat mig själv om jag kunde. Herregud, låter som om jag tycker fett synd om mig själv. Men det gör jag inte. Tycker synd om min omgivning.

Nu pallar jag inte skriva mer, har lättat lite på trycket och skrivit av mig lite. Känns någorlunda bra nu.

Nu lär väl få ett till inlägg imorgon!!



...skål!!

Postat av: Anonym

du är stark, du vet bara inte om det.

2011-11-06 @ 21:45:07
Postat av: Anonym

Släpp in nya killar, de har aldrig sårat dig. Vad skulle göra de lika jävliga som han innan?

2011-11-06 @ 23:18:13
Postat av: Amanda

Jag känner igen mig i det du skriver, jag vet exakt hur du menar. Tycker det är skönt att ha nån somvet hur det känns, känns skönt att läsa det du skriver. Tack! Kämpa på, det blir bättre. Även fast det inte känns som det just nu. Hare bra! :)

2011-11-07 @ 02:29:53
URL: http://mylifeasiliveit.devote.se
Postat av: Nappen

Personer som inte klarar av dig när du mår dåligt o behöver hjälp förtjänar inte att umgås me dig när du mår bra. vänner måste finnas där när man behöver det. och inte bara dom roliga stunderna.

2011-11-07 @ 03:14:36
Postat av: Sara

Jag håller med Nappen.

VÄnner ska kunna finnas där, i bra stunder, i dåliga stunder. I alla lägen. Kan man inte hantera en vän som mår dåligt - kan man säkerligen inte heller hantera personen i dens bra stunder.

2011-11-08 @ 19:22:39
Postat av: Emilia

Du kommer alltid att vara själv & folk kommer alltid att dra förr eller senare. Tro mig, jag vet. Den man tror är ens bästa vän eller den man litar på mest drar. Man har sina FUCKED UP dagar men bara lite skratt kan få en gnista hopp i sitt liv igen. Stay strong! I know you can!

2011-11-19 @ 16:25:28
URL: http://emsan.tk

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0