This is what I want.

2012-01-18 - 19:38:45

The boy who...






Try.

2012-01-08 - 18:08:07





It's me.

2011-12-31 - 00:36:55
Jag har alltid sagt till mig själv att killar är skit och att alla är likadana.
Men jag har fått svar på mina frågor om varför. Det är mig det är fel på, det är jag!
De ser mig, tänker ''snygg tjej'' lär känna mig, tänker ''djup tjej, henne sätter jag bara istället''
Lovar på mitt liv att det är så.

Jag har dejtat MÅNGA! Men alla har varit svin. ALLA.
Så då måste det ju bara finnas en anledning kvar, det är fel på mig.
Killen jag senast dejtade var nog den snällaste killen man kunde hitta. T.om min vän sa ''såra honom inte''.
Då känner man ju lite glädje inombords. Men självklart hade han också skelett i garderoben.

Finns ingen kille där ute för mig. Varför kan det inte finnas det?
3 veckor, det är oftast så länge de orkar vara med mig. Den senste killen stannade rekord länge. Ungefär 4 veckor och tre dagar. Lite mindre kanske. Helt sannslöst.

Det känns typ som att jag börjar bli kär i kärleken igen. Jag är kär i många nu känns det som.
Jag har känslor för ''G'' från Åkersberga, har känslor för ''E'' från Märsta och jag är intresserad av en till.
Man ba, wtf. Kan det vara för att jag inte kan få dessa två killar?
För båda nobbade mig. Dock hade jag inte sex med ''E'', det kanske var en anledning? För vi träffades ju ett tag men hade inte sex. Ångrar det lite.

Fan, något fel är det ju på mig. Varför kan inte jag också få vara lycklig. Mysa med någon på morgonen. Längta efter sms varje dag, ligga och sakna på kvällar. Få en nyårspuss av. Jag vill verkligen ha någon att älska.

Men jag undrar om jag kommer vilja eller överhuvudtaget våga få känslor för någon igen.
Jag blir ju ändå alltid bara sårad i slutändan. So what's the point of falling in love?? People always leave.

Rätta mig om jag har fel.



Mamma.

2011-12-22 - 20:18:02
Varför ska det vara så jobbigt? Jag vet att jag inte är dottern du ville ha, Jag vet att jag är jobbig att hanskas med, Jag vet att jag är svår att leva med.
Men varför har du gett upp din roll som mamma till mig ?
Förstår du inte att det du gör och säger gör ont, väldigt ont!
Skäms du?, älskar du mig inte längre? Varför kan du inte visa något.
Du kan inte ens säga förlåt.
Inte ens fråga mig om jag vill fira julafton med dig och övrig familj på din sida.
Dina saker du gör är som knivhugg i låren, förjävliga! Varför kan du inte visa att du älskar mig, säga att du älskar mig? Säga puss eller kram i telefonen efter vi pratats vid. Jag saknar dig, saknar du mig?

Jag vet att jag har gjort misstag, jag vet att jag fått dig att gråta, jag vet att jag fått dig att må dåligt.
Men du har faktiskt fått mig att vilja ta självmord, du har fått mig att vilja fortsätta med droger, du har fått mig att vilja skära mig själv, du har fått mig att gråta till sömns varje natt.
Men du har fortfarande en roll som mamma. Jag var liten, ledsen, korkad och deprimerad. Då jag behövde dig som mest var då du skämdes. Jag behövde dig verkligen, men du stod inte längre kvar vid min sida som du en gång hade gjort, i vått och torrt. Du fanns inte kvar.
Det gör ont att tänka så om en mamma, sin egen mamma. Men ibland funderar jag på om du verkligen är värd att ens bli kallad mamma. En mamma är någon man ser upp till och skulle kunna dö för.
Jag skulle aldrig kunna göra som du gjort, jag skulle aldrig kunna dö för dig. Jag skulle inte skydda dig om någon pratade elakt om dig. I mina ögon är du inte längre MAMMA, du är mer som en moster som man inte känner och aldrig träffar. En ingift moster typ. Det låter bra!!

Egentligen behöver jag dig inte, eftersom jag har världens bästa pappa. Men ibland behöver jag det stöd jag vet att du en gång kunde ge mig och som pappa inte förstår sig på. Då behöver jag dig.


Bara vänner.

2011-12-21 - 22:23:06

Hur ofta får man inte höra det ordet?

-

2011-11-17 - 22:50:30



Sometimes I smile to hide the pain, And sometimes is the smile real. But that was years ago.

just the way I tought.

2011-11-08 - 19:10:50
Blir jag förvånad av att ''G'' nu inte kontaktar mig? Nope inte alls.
Det var exakt det jag sa, people always leave. De kan inte hantera mig.
Men de går miste om något när de verkligen får mig.

Men jag är inte alls förvånad över detta, visste att denna dag skulle komma med honom också inom kort.
Även fast jag i början sa att jag inte orkar med detta längre, även fast jag sa att jag är van vid att bli sårad gång på gång. Men han sa att han var en bra kille och inte som alla andra. Han sa tillochmed rakt in i mina ögon ''bli min'' Sånt får mig verkligen att vilja kräkas. Hur fan kan man säga något sådant, och speciellt till MIG??!!!?!
Det var bara tur att jag inte hann falla och öppna mig för honom och låta honom komma in i mitt liv.
Hade jag gjort det så hade jag gått under, men eftersom jag alltid kan förutspå sånna saker så öppnar jag mig inte. Men nu har det skett..

Han pratade inte med mig på typ två dagar även fast jag ringde och smsade.
Vet ni hur jag fick honom att svara? Jo använda en kvinnas hemliga vapen ''jag är gravid''
Inte för att jag är gravid men vad annars skulle jag göra. Jag vill bara ha en förklaring till hela situationen och få veta vad och varför. Förtjänar inte jag det? Sånt är så larvigt. Trodde ärligt på honom och att det kanske kunde bli något. Men nu har ytterligare en kille bevisat motsatsen. Killar är SKIT!!!! SKIT!!! SKIT!!!!!!!


Tänker tillbaka..

2011-11-06 - 21:33:39
...på en massa gamla saker och minnen.

Ligger mest och tänker på grundskolan och mitt ex.
Hur mycket man kan sakna det, närheten från en person som haft en sån stor del av ens liv.
Att bara ligga och hålla om varandra på kvällarna, bara ha någon att älska och dela allt med.
Jag vill ha det så igen, kanske inte med just honom men jag vill känna den känslan igen som jag gjorde med han.
Den är obeskrivlig. Han var min första stora kärlek. Vi var inte tillsammans så länge men den korta perioden vi hade tillsammans kommer jag aldrig någonsin glömma.

Kärlek är så jävla svårt, iallafall för mig. Jag är hemskt krävande av mig. Behöver kärlek och tilltro hela tiden.
Bekräftelse är något jag ockå behöver för att känna mig omtyckt och älskad. Annars tror jag inte på det.
Jag har också svårt att lita på andra människor, tror aldrig gott om någon förrens de visat motsatsen.
Men jag komme aldrig kunna lite fullt ut på någon, nånsin!!!
Har blivit sårad om och om igen, försökt om och om igen. Men det har aldrig slutat bra. Det har alltid runnit ut i sanden.

Jag släpper inte in en ny kille i mitt hjärta bara sådär, det det tid. Lång tid! Ibland så lång tid att de tröttnat och gått vidare. Men det är inte mitt fel. Jag vågar bara inte. Vill inte bli sårad, vågar inte bli sårad. Vill inte hamna på ruta ett igen och kämpa mig upp för alla trappor. Det är så jävla jobbigt och svårt att börja om på nytt.
Har man inte kraften och modet att öppna sig på ruta fem hur ska jag då palla kämpa mig upp från ruta ett?

Jag är också så himla destruktiv, oftast negativ och tror jämt det värsta. Man vet aldrig om jag är glad eller ledsen för det kommer och går i svackor hela tiden. Kan bryta ihop när som helst, gråta utan anledning i en timme och sen är det bra igen. Eller inte bra, det kommer aldrig bli bra. Inte sålänge mina sår fortfarande är öppna.

Jag känner mig annorlunda på något sätt, inte speciell direkt. Bara annorlunda. Inte som alla andra.
Jag tror inte att jag är någon, jag vet att jag är mig själv. Jag ser mig själv som en stark men samtidigt svag person. Jag ser mig själv som ett maskrosbarn. Jag vet att de finns de som har det värre men jag har aldrig haft en tid som jag kan berätta om då jag mådde BRA! Visst har vi alla haft perioder i livet som varit jobbiga, men mina perioder har varit i princip hela mitt liv. Från 8 års ålder och uppåt. Det har alltid varit en kamp att ta sig igenom dagarna för mig.
Jag försöker stå på egna ben och orka, men ibland viker dom sig och jag faller ihop och blir hjälplös.
Då kan ingen göra något, ingen! Det går inte, jag vill inte, det funkar inte. Jag behöver vara hjälplös då.

Vill man vara i min närhet och vara en del av mitt liv måste man ha ett sjuhelvetes tålamod. Jag är inte en lätt person att leva med. Dem korten lägger jag på bordet direkt.
Vissa människor lämnar mig snabbt när de inser hur jobbig jag är att vara med. Jag hade lämnat mig själv om jag kunde. Herregud, låter som om jag tycker fett synd om mig själv. Men det gör jag inte. Tycker synd om min omgivning.

Nu pallar jag inte skriva mer, har lättat lite på trycket och skrivit av mig lite. Känns någorlunda bra nu.

Nu lär väl få ett till inlägg imorgon!!



...skål!!

jag har tröttnat på att vara likadan

2011-10-30 - 20:54:13

Allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.

Art'

2011-10-26 - 21:40:37







..... I feel fat, I feel pain, I feel my thighs against each other.
FAT

Det är såhär man mår ...

2011-10-11 - 07:15:45
Deprimerad, vad är det?
När man är ledsen jämt, när man inte orkar leva, när man tar theralen för att orka gå upp på morgonen och genomföra dagen? Isåfall är jag deprimerad.
Vad ska jag göra då? Jag vill inte prata med någon förutom mina vänner och skiva här till mina bloggläsare.
När jag bloggar till er och till mig själv känner jag mig något hel igen. Mår lite bättre då.
Men sen då ?

När ångesten kommer? Då hjälper ingenting, bara tårar.
Men få gånger vill de inte komma fram så jag kan inte tackla ångesten, vad gör jag då?
Jag stänger in mig själv. Vill inte se , vill inte prata, vill inte känna, vill inte andas. Men andas måste jag.

Jag känner mig äcklig i min kropp. Känner fettet ända in i märgen. Det gör ont att se fettet på låren och på magen. Vill typ skära bort det, nej usch det skulle inte funka. Något måste jag göra, vad fan ska jag göra?
Jag vill verkligen inte se ut såhär. Jag trivs inte med mig själv just nu. Självförtroendet är nere på noll.


Jag vill gråta, Behöver gråta! Varför kan jag inte gråta? Behöver bara en liten jävla tår.
Bevis på att jag fortfarande är jag. och jag kan gråta. Floder om jag vill.....
och nu vill jag gråta floder.  och inte ens Melissa Horn kan få fram en tår på mig... det är fel på mig.
Något är jävligt fel på mig.

Ge mig bara en tår.


Om jag blir bättre med tiden, om du har tålamod med mig.

2011-09-25 - 17:07:12
Kom hit och rör om, jag behöver något att skriva om.

När livet sviker.

2011-09-12 - 23:35:01
Jag vet mycket väl att jag en dag kommer att le,
men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner.

God to luv u.

2011-09-12 - 11:28:02

I wish that I could have this moment 4-life.

Du gör mig illamående.

2011-09-11 - 21:53:23
Låt överskriften tala för inlägget.
Tänker inte säga vad det handlar om men mår ruuuuuskigt illa kan jag berätta.
Inte pga ont i magen eller så, utan pga en viss person. EUUUUUWWWWWWWW...
Aldrig mer säger jag bara.


Ibland är jag bara för lätt lurad. Men det är väl lätt att lura mig när jag äntligen öppnar mig fasten jag egentligen inte vågar. Men då tar ju folk det som en nypa salt och skiter i allt.